KULTUR 

När det som inte får hända, händer…

”Jag hade bestämt mig. Mina Lucia-traditioner skulle inte få förstöras av Corona-pandemin”.

Krönikör: Viktoria M

Du har säkert hört uttrycket vid det här laget nu när året börjar gå mot sitt slut; ”det är speciella tider vi lever i just nu”. Och visst stämmer det. Jag kan inte minnas att det tidigare under min något begränsade levnadstid har varit så mycket inställt, avbokat, om-planerat eller förändrat. Säg det som är som vanligt just nu vid den här tiden på året. Det är inga julmarknader, inga trevliga (?) julavslutningar med jobbet och nu kommer vi inte ens kunna fira jul hos den stora släkten. Gränsen för vad vi människor snart faktiskt orkar detta minnesvärda 2020 börjar kanske bli nådd hos vissa av oss, men vad ska vi göra? Pandemin finns ju här vare sig vi vill eller inte. För min egen del hade jag en högst personlig lösning på att försöka få tillvaron att bli som vanligt igen. I helgen som passerade var det dags för Lucia. Och oavsett hur mycket jag än jobbar mentalt för att klara av den ”inställda tillvaron” visste jag att Lucia (nästan) skulle kunna bli som vanligt. Jag hade bestämt mig. Mina Lucia-traditioner skulle inte få förstöras av Corona-pandemin. Därför var min plan att jag, precis som vanligt, skulle gå upp tidigt, sätta mig framför tv och kolla på SVTs förinspelade Lucia-tåg. Under en timme, i december, 2020 skulle tillvaron äntligen bli som vanligt igen.

Precis som många av oss, har även jag mina traditioner. Lucia-morgon för mig inkluderar att ställa klockan tidigt, gå upp trots tröttheten, krypa upp i soffan med en filt, tända adventsljusen, värma på en kanna med glögg och dessutom äta en god julsmörgås och en lussebulle. Därefter låter jag mig årligen underhållas av det välregisserade Lucia-tåget som SVT visar från olika platser och med olika innehåll. Morgonen var väl planerad in i minsta detalj och redan på lördagen hade jag förberett mitt Lucia-firande på söndagsmorgonen.  Glöggen och lussebullarna var inhandlade, adventljustaken perfekt arrangerad och klockan på mobilen inställd. Äntligen skulle min tillvaro bli som vanligt igen, tänkte jag innan jag väldigt förnöjsamt somnade på lördagskvällen. Trodde jag. Det jag inte hade tänkt på i detta välplanerade scenario var att kolla så att laddkabeln till mobilen satt i ordentligt. Jag kan säga att det gjorde den inte, vilket resulterade i mobilen laddade ur och aldrig väckte mig tidigt på Lucia-morgonen. Istället vaknade jag 10.12, väldigt utvilat men också väldigt förtvivlad. Jag hade missat ALLT som var planerat tidigt denna Lucia-morgon som inte blev som vanligt. 2020 är verkligen ett överraskningarnas år.

Viktoria M

Related posts