AKTUELLA NYHETER INRIKES 

Vaccin – en räddning eller förbannelse?

Likt Törnrosa som stack sig på en spinnrock förändrade en spruta Leas liv föralltid. Beslutet som togs åt henne resulterade i flera år av sjukhusbesök och en diagnos hon är rädd att berätta om.

I väntrummet utanför sjuksyster står nervösa 13 åringar uppradade i två köer. En efter en blir de inskickade och lika snabbt utskickade igen för att ge plats åt nästa. De sätts på en stol, kavlar upp ena ärmen på tröjan och får en spruta av sjuksystern. I papperskorgen ligger flera hundra förbrukade sprutor. I kön utanför skolsystern står Lea Wahlstedt och väntar på att få sprutan som kommer att påverka hennes liv för alltid.

Lea är en av de omkring 440 svenskar som fick narkolepsi efter att ha vaccinerats mot svininfluensan för elva år sen. När jag pratar med Lea märks det snabbt att det är ett ämne som väcker starka känslor hos henne. Hon berättar att det dröjde ett halvår innan hon fick några symptom.

— Jag kände mig tröttare än vanligt men det ses ju knappast som något ovanligt i den åldern, en trött tonåring är inget man direkt höjer på ögonbrynen för.

Läkarna hon träffade på vårdcentralen antog att det berodde på hormoner eller att hon tränade sent på kvällarna. Det dröjde fyra år efter att hon fått sprutan innan hon diagnostiserades med narkolepsi. Fyra år fyllda med sjukhusbesök, olika tester, väntetid, övernattningar och dagboksskrivande. Sedan dess börjar Lea varje morgon med att ta två tabletter. Under dagen väljer hon sen själv när hon ska ta de andra två beroende på vad hon gör och hur trött hon är.

När vi börjar prata om den pågående diskussionen huruvida man nu ska vaccinera sig eller inte skiftar hennes tonläge. Det märks att det är ett ämne som upprör henne. För Lea blir diskussionen extra jobbig eftersom hon inte brukar berätta att hon är en av de få som fick narkolepsi efter förra massvaccineringen.

— Jag är rädd för att bli annorlunda behandlad eller få den stereotypiska bilden av narkolepsi som jag själv hade innan jag fick det och läste på. Jag vill att folk ska lära känna mig för den jag är och inte min sjukdom.

På frågan om Lea kommer att ta vaccinet mot Covid-19 svarar hon snabbt nej och säger att hon inte kommer att ta det förrän det prövats betydligt mer. Efter att hon drabbades förra gången har hon inget förtroende för Läkemedelsverket längre.

— Det tror jag ingen skulle haft efter att ha gått igenom det här. Man tar något som ska rädda en men som sen ger livet en helt annan vändning.

elinsara.lindstrom

Related posts