KULTUR 

När hobbyn blir en livsstil

Mats Lantz är 63 år och bor utanför Tranås. Han har sedan barnsben haft ett stort intresse, amerikanska bilar är nämligen det han brinner för. En hobby som dock kommit att betyda mer än så. Mats själv äger två bilar som han lagt flera år på att renovera. 

Intresset för amerikanska bilar gjorde sig till känna när Mats var barn, runt åtta år gammal. Han minns tydligt det ögonblick när han först insåg det. Han fick nämligen provsitta en Chevrolet Impala från 1960. Det var Mats svåger, som också heter Mats, som då ägde bilen som skapade barndomsdrömmen om att en vacker dag äga en amerikansk bil.

– När jag satte mig i bilen så tänkte jag att en sådan bil vill jag ha när jag blir större, säger Mats nostalgiskt samtidigt som han visar en bild från den dagen.

Mats stora intresse för amerikanska bilar etablerades redan vid barnsben. Foto: Alma Reinsjö.

Vid 21 års ålder köpte Mats sin första amerikanska bil, en svart Ford Coupe från 1950. På den tiden hade han inga pengar, så för att ha råd med bilen behövde han ringa sina föräldrar, Bror och Lilly. Mats pappa var tveksam till en början, men när han förstått att det var en Ford som Mats tänkt köpa så gick han med på att låna ut de 9000 kronor som behövdes. Mats berättar hur hans pappa hade sagt att ”Ja, Ford… Det är bra bilar” i telefonen.

Mats Ford Coupe före- och efter renovering. Foto: Alma Reinsjö.

En månad efter inköpet så kom hans föräldrar för att hälsa på och då ville de självklart se hans nya, fina Ford. När Bror fick se bilen så blev han alldeles stum, medan Lilly började gråta. Det var med andra ord ett ordentligt renoveringsprojekt som Mats kommit över. Han var dock förväntansfull över vad bilen skulle komma att bli i slutändan.

Vänta så ska ni få se. Den kommer bli jättefin. 

Efter fem år av renovering så var Ford Coupen helt färdig och redo för att rulla ut på vägarna. Mats körde hem till sina föräldrar och när de fick se den glansiga, svarta Forden så kunde de inte tro att det var samma bil. Mats berättar med glädje och värme hur han senare samma dag, tillsammans med sin mamma Lilly, inte kunde hitta pappa Bror någonstans i huset. De ropade och letade, men han var ingenstans. Efter en stund hittade de honom. Han satt i den renoverade bilen ute på gården. Han höll stolt om ratten. Mats minns hur han njöt av att se det och tänker tillbaka på det som ett fint ögonblick. 

Den färdigrenoverade ”50:an”, som Mats kallar den, som numera står parkerad i garaget. Foto: Alma Reinsjö.

Bilen blev minst sagt fin i slutändan, och det ville Mats visa upp. Året var 1986  när han för första gången deltog i tävlingen ”Sveriges snyggaste bil” på Mantorps motorbana. Tranås Tidning hade en speciell löpsedel dagen efter tävlingen, något som Mats sparat. Alla minnen med hans svarta Ford är kära, men detta var något han mindes extra väl, och han berättar om det med glimten i ögat.

Mats hade dock inte riktigt uppnått det han drömt om sedan han var liten. Nämligen att komma över en Ford Fairline Sunliner från 1955. Han hade varit på jakt efter drömbilen ett tag, men inte hittat den. Av en slump fick han till slut tag på den via en vän som åkt till USA för att köpa en egen, likadan bil. Det visade sig att en till bil av samma modell från samma år stod gömd inne i en lada. Det var ingen tvekan när Mats vän ringde och frågade om han skulle köpa den åt honom, och dessutom väckte honom mitt i natten på grund av tidsskillnaden.

De sa att den var i riktigt dåligt skick, men jag svarade direkt – Ta med den hem.

Ford Fairline Sunliner före- och efter renovering. Foto: Alma Reinsjö.

Bilen kom till Sverige i början av januari 2004, en månad efter inköpet i USA. Mats började renoveringen så fort bilen rullats in i garaget, en renovering som skulle visa sig ta hela sju år. Bilen blev tillslut klar och det året så deltog Mats i samma tävling som 1986, ”Sveriges snyggaste bil” – som då hade kommit att bli en större tävling än när Mats deltog första gången. Den gula Forden kammade hem en fjärdeplats. Han och de andra som placerats bland de första fem åkte sedan till Oslo för att tävla i ”Nordens snyggaste bil”. Där korades endast en vinnare och resten fick en andraplacering. Mats var en av de som kom tvåa, men han var stolt ändå – och är än idag. Ett av fönstren i garaget är prydda med pokaler han samlat på sig under sina år.

Några av priserna som Mats vunnit med sina bilar. Foto: Alma Reinsjö.

Mats föräldrar, Bror och Lilly, levde tyvärr inte för att få se den gula Forden bli klar. Men han vet att de hade gillat bilen och beundrat hans flera års långa arbete med den.

Mats är medlem i bilklubben Tranås Caroliners. Han var ordförande i åtta år, men är idag mer utav en passiv medlem. Han är med och kör under den årliga cruisingen i Tranås, men inte mycket mer än så när det kommer till deltagande i klubben. Men cruisa gör han ändå, och det i fler städer än en. Pandemin har dock satt stopp för bilträffar och marknader, något som Mats annars gärna åker på. Trots det har intresset inte svalnat det minsta. Mats, hans sambo Lena, och vänner som delar samma intresse har flera gånger anordnat egna mindre utflykter för att inte gå miste av känslan av att cruisa, trots restriktioner.

Mats valde att gå i pension förra året, något som han kände var rätt beslut. Han har alltid spenderat mycket tid i garaget, men nu har han mer tid än någonsin att vara där ute. Eftersom Mats inte längre har ett jobb han behöver åka till varje vardag så inser han hur viktigt det är att ha något man brinner för som man kan sysselsätta sig med om dagarna. 

Det är väldigt viktigt att ha en hobby. Man måste ha ett intresse för någonting.

Mats berättar att hans intresse för amerikanska bilar är mer än bara en hobby. Han får chansen att träffa likasinnade människor och skapa nya bekantskaper. Det blir som en större grej utav det hela, menar han. Att få vara del av en stor gemenskap där alla brinner för samma sak. Mats vill dock inte underdriva glädjen i själva mekandet med bilarna, ensam ute i garaget, som är grunden i det hela. Det är något han alltid har uppskattat och njutit av, och har under alla år lärt sig otroligt mycket av det.

Idag spenderar Mats ungefär två timmar om dagen i garaget, som han dessutom renoverat nyligen för att underlätta när han arbetar med bilarna. 

– Som pensionär blir ju garaget min nya arbetsplats, säger Mats och skrattar.

Under de år han renoverat sina två bilar har det dock blivit betydligt fler timmar i garaget än så. Varje gång han jobbat med att restaurera bilarna har han fört arbetsförteckning över alla timmar han spenderat i garaget, och vad han gjort under de timmarna, dag för dag, år för år. 

En av sidorna i Mats block där han dokumenterat allt han gjort, hur lång tid det tagit och kostat. Foto: Alma Reinsjö.

Bilintresset handlar dock om mer än bara själva bilarna i sig. Mats förklarar hur det hör samman med prylar, möbler, musik, kläder och hela kulturen från samma årtionde som bilarna – det omtalade femtiotalet. Egentligen hela livsstilen som fanns på den tiden, menar Mats.

– Den amerikanska bilkulturen enligt mig, och därmed femtiotalet i sig, för med sig väldigt mycket, avslutar Mats.

Mats tar en titt under motorhuven på ”55:an”. Foto: Alma Reinsjö.

För att ta vara på det bästa från femtiotalet och verkligen låta intresset flöda så har Mats gjort iordning ett rum på tomten, i samma byggnad som garaget. Rummet kallas för ”58:an”, vilket går hand i hand med smeknamnen han har på sina bilar. Rummet är döpt efter året då Mats föddes, och bakom dörrarna så gömmer sig en resa tillbaka i tiden.

Att få kliva in i femtiotalet är inte något man gör var dag. Video: Alma Reinsjö.

Related posts