COVID-19 

Hon började studierna med höga förväntningar – nu finns ingen motivation kvar

Coronaviruset har fört med sig en rad olika förändringar och dragit ned oss alla i skiten. Att försöka leva som vanligt när ingenting längre är som vanligt är en uppgift som är svårt att tackla. Speciellt om man spenderar sina dagar ensam i sin lägenhet.

Corona har med tiden blivit en del av våra liv och det har påverkat på många olika sätt. För en student har skoltiden blivit något helt annat än vad som förväntades. Ellen Hardefeldt är student på Jönköping University. Hon är inne på sitt tredje år till att bli ämneslärare men distansundervisningen har gjort allting mycket tuffare.

– Till en början var det skönt att få vara hemma men efter ett tag började jag känna mig instängd i lägenheten. 

Ellen berättar att det har blivit en stor omställning i livet. Hon sitter i sin soffa med en kopp kaffe. Utanför fönstret blåser den kalla januarivinden. På helgerna vill hennes sambo som jobbar varje dag bara vara hemma medan hon vill ta sig ut och göra något annat. Hon vill därifrån för att hon alltid är där. Att befinna sig på samma 54 kvadrat dag ut och dag in blir tröttsamt och gör att varje dag flyter samman till en enda sörja. I Ellens lägenhet är det städat med i huvudet är det rörigt. 

Föreläsningar sker numera på distans

Hon berättar att hennes studier har fungerat sämre sen Corona började. Från lågstadiet till gymnasiet var hon en person som alltid pluggade mycket, hon skulle alltid ha det bästa betyget. Så var det även första året på högskolan, utan Corona. Hon hade ambitionen att sitta i skolan hela dagen för att verkligen bli nöjd med sin insats. Men hennes inställning nu är att bara få ett G. Jag lämnar in och sen får det gå som det går, säger Ellen. Hon vill verkligen gå den här utbildningen men distans gör det tråkigt. Motivationen finns inte kvar. 

”Jag lärde mig mycket första året men sedan föreläsningarna började på zoom har jag lärt mig mindre.”

Så länge Ellen hade disciplin så gick plugget bra. Hon kollade på föreläsningarna och motivationen fanns där. Men hon började tröttna på distansundervisningen. När man känner att man inte förstår något så tappar man engagemanget, berättar hon. Att kolla på föreläsningar via zoom kan vara omständligt. Ofta laggar det på grund av problem med internet. Det är såklart inte föreläsarens fel men det påverkar ju studenterna. 

Att ställa en fråga på zoom kan vara jobbigt. Mikrofon och kamera måste vara i gång och alla ser en i storbild. Man ser ju såklart också sig själv vilket man aldrig behöver göra annars. Det är annorlunda från i en föreläsningssal, där hör alla men ingen sitter och glor på en. Man känner sig lite uttittad på zoom och det har varit en omställning, tycker Ellen. 

– Hade jag varit i en föreläsningssal hade jag gått fram till läraren efteråt, man vill inte ställa en fråga framför alla om svaret kanske är självklart. Det är inte ofta andra studenter ställer frågor heller, det får en att börja undra om man är den enda som inte fattar eller om andra känner likadant som mig, berättar Ellen. 

Så när Ellen inte förstår blir hon i stället ofokuserad. Ingen ser ju om hon sitter med telefonen eller gör något annat ändå. Och detta påverkar ju såklart studierna. När Corona började hade hon tre tuffa kurser i matte, de var praktiska kurser. Det blev mycket att försöka kolla på skärmen, lyssna och själv räkna matte samtidigt. Har man svårare för matte som Ellen berättar att hon har så hinner man inte med i svängarna. Sen lågstadiet är hon van vid att se allting på en tavla men på zoom går det för snabbt och kan vara svårare att se vad som görs, dessutom strular det ofta med tekniken när praktiska saker ska visas. Lärarutbildningen är ju till stor del en praktisk utbildning med många workshops. Att försöka ha workshops online blir en utmaning. I skolan är det en sak men Ellen berättar att hon slutade medverka på dem då de inte gav något när de hölls på zoom. 

Den sociala biten fungerar inte lika bra på zoom som det gör i verkligheten. Där kan man göra sig mer förstådd än vad man kan digitalt. Det är lättare att uttrycka känslor och kroppsspråk när man sitter i samma rum. När studenterna blir indelade i grupper på zoom händer det ofta att alla sitter i tystad och väntar på att någon ska ta initiativet till att börja prata. Då är det inte konstigt att de inte får någonting gjort. På campus blir det lättare att ha en diskussion när man kan sitta tillsammans, det skulle bli konstigt om alla satt tysta då.  

”Det känns som att man kan gömma sig bakom skärmen, ingen behöver ta ansvar.”

Distansundervisningen har även påverkat hennes sociala liv på ett negativt sätt. Hon berättar att det inte har varit lätt att lära känna vänner i utbildningen som kan stötta, för hur ska man kunna göra det när man aldrig är på campus. Om föreläsningarna hade varit på campus hade det funnits en anledning till att gå upp på morgonen och starta sin dag på ett bra sätt. Man får luft på vägen dit och man kan träffa andra studenter och socialisera mellan föreläsningar. När man bara är hemma finns det ingen anledning att byta om från pyjamasen, eller gå ut och ta luft. Jag anser också att man får mindre rast på zoom än vad man får i skolan, berättar Ellen. Där tar det längre tid att hämta en kaffe än vad det gör hemma. Men man behöver ju vila skallen. 

– Mitt psyke har definitivt tagit stryk av det här. Jag har känt mig nära att ge upp och hoppa av flera gånger. Ett tag ringde jag min mamma och grät en gång i veckan. 

Hennes lägenhet har gått från att vara en plats där hon kunde slappna av och släppa allt till att bli en plats för plugg och stress. I skolan hade hon fått miljöombyte och energi. Nu kan hon inte riktigt koppla av hemma för det är så kopplat till studier för henne, och vart tar plugget slut? Det finns alltid något man kan plugga på.

Related posts